Stäng
info@southsidestories.se

Deckarskola med Caroline Engvall, del 1: ”Disken kan alltid vänta”

Deckarskola med Caroline Engvall, del 1: ”Disken kan alltid vänta”

När du tänker på hur det är att skriva ser du kanske ett fläckfritt skrivbord framför dig, med pennor i en prydlig rad, och stillsam musik i bakgrunden. Eller ett svalt bibliotek där det enda som hörs är svagt pappersprassel och enstaka viskningar. Eller en vilstol på en altan, med utsikt över apor och tropisk djungel och datorn igenkloggad av sand. Ingen plats behöver vara den andra lik. Alla författare, såväl nya som erfarna, trivs på olika platser och det finns nog lika många varianter som det finns skrivande personer.

Men det vi definitivt har gemensamt är behovet av tid, oavsett om det är en deckare du skriver eller något annat. Och ibland verkar det så förtvivlat svårt att få till just tid för sitt skrivande. I den här första delen av min deckarskola vill jag därför dela med mig av mina lärdomar kring att få till den mest grundläggande förutsättningen av alla för att ditt skrivprojekt ska bli verklighet: tid!

Den där vilstolen på altanen med utsikt över tropisk djungel (och datorn full av sand) är en av mina skrivplatser och den finns på Koh Lanta i Thailand. När jag och min man reste jorden runt för sjutton år sedan var Koh Lanta faktiskt den första plats vi hamnade på. Vi kände oss omedelbart hemma och återvände år efter år. Efter fyra år byggde vi ett eget hus på ett berg i djungeln – och där har vi bott halvårsvis sedan dess, numera tillsammans med våra tre barn.

Under det svenska sommarhalvåret jobbar jag intensivt, jag reser och jag föreläser mycket om mitt engagemang mot sexualbrott mot barn på nätet. Tiden i Thailand innebär ett skönt tempobyte, mer tid för familjen och för skrivande. Jag tror mycket på just miljöombyten och balans. Vågrörelser, som ger utrymme för vila – och extrem kreativitet. Livet i Thailand är dessutom mer spontant, eftersom väldigt få vänner här lever efter almanackor, och avskalat. Här bryr sig ingen om ytan – utan alla, vare sig de är direktörer eller något annat – går i flip flops och kör begagnade moppar. Det är väldigt befriande.

Min drömsituation för skrivande här är en hel dag med oavbrutna tankar – samt ett träningspass. Det inträffar dock väldigt sällan; förutom avbrott för att jaga bort kobror och nätpytonormar från trädgården så behöver barnen sin uppmärksamhet och det gäller därför att göra något av de stunder man får. Eller skapar. När det gäller stunder man ”får” så handlar det helt enkelt om att ta varje tillfälle att skriva, hur lång eller kort den stunden än är. Jag skriver precis överallt. Även om jag bara har fem minuter på en tågstation lyfter jag på laptoplocket, och jag har också gått över till att skriva i anteckningar i telefonen när datorn inte finns tillhands. Du kanske pendlar en timme varje morgon och eftermiddag? Eller kan ta en halvtimme av lunchrasten? Även när schemat känns fullspäckat dyker små luckor upp och de är värdefulla för att hålla skrivandet levande.

För att öva upp förmågan att ”kickstarta” kreativiteten, och på så sätt utnyttja även korta stunder till att komma vidare i skrivandet, kan du prova att sätta korta deadlines för dig själv där du bara fokuserar på att lösa en utmaning. Min senaste idé, om att starta skrivarkurser, kom till på det sättet. Till exempel: ”Jag måste ha kommit på ett namn på den här nya karaktären innan jag kliver ur duschen” – eller som i detta fall – jag måste komma på en riktigt bra idé innan jag är framme med moppen. Redan efter fem minuter hade jag kommit på att jag ville göra verklighet av min idé att starta skrivarkurser som kombinerar skrivande med träning. Jag körde lite för fort resten av resan – för att komma hem och hinna skriva ner alla bra uppslag jag fått.

Eftersom jag i perioder har mycket restid är det också tur att jag älskar att skriva i rörelse – på flyg och tåg och under bilresor. Jag skriver bäst när det är lagom mycket liv och rörelse omkring mig, när jag kan iaktta personer eller händelser som jag sedan kan lyfta in i mina böcker. Om folk runt omkring mig bara visste hur mycket av dem som finns i mina böcker … En av mina mest minnesvärda skrivflyt inträffade faktiskt en gång när jag reste ensam till Thailand förra året. Jag skrev oavbrutet från att jag checkade in tills vi landade tolv timmar senare. Sedan sov jag en timme och fortsatte sex timmar till. Det resulterade i massor av ord – många av dem blev sedan scener i Judasvaggan.

För mig har det dessutom varit en stor hjälp att se deckarskrivandet som ett maratonlopp – för att det kräver mental uthållighet, men också för att det kräver förberedelser med hälsosam mat, sömn och träning. På så sätt kan jag använda den tid jag får mer effektivt. Jag blandar upp explosiva thaiboxningspass, där hjärnan får total rensning, med yoga där idéerna får flöda. Ibland blir jag visserligen frustrerad halvvägs in i ett yogapass, för jag vill bara skriva ner alla idéer som flödar. Och jag erkänner att jag avbrutit yogan för att kasta mig över datorn. Senast imorse smög jag ut efter ett halvt pass, eftersom inspirationen kryllade i huvudet (men det resulterade i nästan 3000 skrivna ord till uppföljaren till Dockleken, som jag jobbar med redan nu, någon form av personligt rekord).

Den avbrutna yogan hör också ihop med denna viktiga lärdom; skrivandet får komma före andra sysslor. Jag fick massor av råd när jag fick mitt första barn, men ett tog jag till mig: ”Du får aldrig göra hushållsarbete när barnet sover – då måste du göra något för dig själv”. Det lydde jag och det räddade mig nog i många trötta småbarnsstunder. Samma tankesätt har jag anammat när det gäller skrivandet: allt hushållsarbete får stå tillbaka om jag behöver eller vill skriva. Det resulterar ibland i disktravar eller tvätt som får vänta – men å andra sidan blir det många böcker skrivna. Hittills har det aldrig lett till konflikter om disk och tvätt. Min familj är så van vid att skrivandet är mitt liv. Att jag ibland försvinner i nya idéer och behöver förverkliga dem. Jag är mycket tacksam för det. Vi växeldrar och hjälps åt med barnen, vilket är en förutsättning för att mina böcker ska kunna bli verklighet och alla är väl införstådda med att hushållsarbete kommer ganska långt ner på priolistan om något roligare väntar. Och med tre barn ser köket ändå likadant ut efter en halvtimma.

Med det sagt så planerar jag också min tid strikt och synkar kalendern med resten av familjen, vilket för oss till skrivtiden som du inte får utan snarare skapar. Och det här kanske är det viktigaste jag kan säga till dig som skriver men inte får ihop tiden; boka in tid för att skriva precis som du bokar in tid för andra aktiviteter, egentid eller träning. Även om du inte kan avsätta tid för långa skrivpass så gör även korta, regelbundna skrivpass skillnad, särskilt om du övar upp förmågan att kickstarta din kreativitet. Kom ihåg att inspirationen oftast inte kommer av sig själv, utan med och av skrivande. Strunta i om det du skriver blir bra eller är publicerbart – utnyttja flowet eller tvinga dig att producera bokstav för bokstav. Förr eller senare blir det en hel bok – hur otroligt det än må verka när mängden ord ligger framför en.

 

Tips för mer tid till skrivandet:

  • Låt disken stå och låt tvätten vänta, prioritera inte hushållsarbete framför skrivlusten. Om ni är flera i familjen, dela på sysslorna och boka in din skrivtid i en gemensam kalender.
  • Vänj dig vid att skriva på udda platser och tider, restid kan vara outnyttjad skrivtid och en timme här eller där på morgonen eller kvällen kan bli ditt bästa verktyg för att komma framåt.
  • Glöm inte kroppen; se till att få den sömn, mat och träning du behöver för att vara tillfreds fysiskt.
  • Var inte för självkritisk, tänk på skrivandet som en muskel att träna upp, dagsformen varierar och du kommer inte bli lika nöjd varje gång. Fortsätt bara skriva!