Stäng
info@southsidestories.se

Varför ges det egentligen ut så många deckare i Sverige?

Varför ges det egentligen ut så många deckare i Sverige?

I veckans krönika konstaterar förlagschefen att utgivningen av deckare i Sverige når nya rekordnivåer, och kommer med några förklaringar till vad det kan bero på.

Jo. Deckaren växer igen.

Att vi ger ut tämligen gott om svenska deckare i Sverige, det har ju länge stått klart. Det första lyftet kom egentligen redan på nittiotalet när utgivningen fördubblades mellan 1992 (32 utgivna svenska deckare) och 1999 (60 stycken).

Men det var först därefter som det tog fart på allvar. Fem år senare gavs det ut ett hundratal svenska spänningsromaner och sedan tog det faktiskt bara tio år att dubbla siffran igen. Och under 2017 var det åter rekordmånga svenska deckare på våra bokhandelsdiskar: 256 stycken. (Samtliga siffror i denna betraktelse kommer för övrigt från Svenska Deckarakademin som förmodligen kommer så nära sanningen som det är möjligt i denna inte alldeles genomöverblickbara utgivning.)

En utveckling som emellertid slog mig med viss förvåning, är däremot statistiken över de översatta deckarna. Jag levde nog i vanföreställningen (som jag tror att många med mig delar) att ”svenska förlag dragit ned på sina översatta deckare till förmån för de svenska”.

Mja. Den förra toppen för den översatta deckaren nåddes visserligen 2007 då 125 deckare översattes. Utvecklingen bottnade sex år senare med drygt hälften så många, 66 stycken. Men i fjol sattes alltså ett nytt rekord, då hela 133 översatta spänningsromaner skickades ut i bruset.

Vad är det egentligen vi håller på med? Jag tror verkligen fundamentalt att teknikutvecklingen, egenutgivningen och andra liknande utgivningstjänster (till exempel hybridförlag) kan förklara den alltjämt boomande svenskutgivningen; men översatta spänningsromaner? Vad håller vi egentligen på med där?

Ja, vad tror du själv? Min förklaring går att dela upp i några olika bitar.

  • Alltfler mellanstora förlag – däribland vi själva – har fått ett internationellt kontaktnät och letar febrilt efter godbitar.
  • Godbitarna finns. Inget ont om svenska deckarförfattare; många har internationellt gångbara litterära kvaliteter, men ren matematik räcker för att konstatera att det i ”restvärlden” (den stora periferin utanför Sverige), bör finnas åtminstone 30 riktigt välskrivande författare för varje Åsa Larsson, Malin Persson Giolito och Christoffer Carlsson som vi kan ställa ut på planen i det svenska deckarlandslaget.
  • Bokhandeln fungerar tämligen ”demokratiskt”. Det ÄR inte bara de största förlagen som har en chans att göra sin röst hörd i marknadsbruset. Det ökar mångfalden.
  • Den svenske läsaren har börjat vänja sig vid att kunna ta till sig berättelser som utspelar sig bortom Gotland, Österlen och ”Stockholms tuffa förorter”. Om sanningen ”att läsa är att resa” är något att gå efter, bör det ju vara intressant att ta sig till mer exotiska platser som nås via flyg eller tidsmaskin i stället för enbart SJ, färja och taxi sista biten.
  • De utländska spänningsromanerna ger dessutom en ytterligare dimension; urvalet av stilar och språk är oändligt. Det finns till exempel få om ens någon äkta noirförfattare i Sverige; sådant göres ofta bättre (egentligen utan annan anledning än möjligen tradition) till exempel i den amerikanska södern. Författare från Frankrike, England, Italien eller varför inte Sydkorea (varifrån vår stora hösttitel kommer) har ju helt annat tempo och annorlunda berättartraditioner. Klart att den svenska deckarläsaren bör få möjlighet att berika sina läsupplevelser med sådant även utan att kunna all världens språk.

Hans-Olov Öberg

E-post: info@southsidestories.se
Adress: Gotlandsgatan 71
116 38 Stockholm