Stäng
info@southsidestories.se

När gymmet blev ett bibliotek

När gymmet blev ett bibliotek

Försäljningsstatistiken som presenterades på gårdagens seminarium Boken 2018 i Stockholm visar att strömmande ljudböcker växer över alla bräddar. Förlagschefen är inte förvånad, och ser en av flera förklaringar i gymmens förvandling till intellektuell högborg.

För oss som har guldkort på Sats kommer gårdagens undersökning om bokmarknadens utveckling inte som någon överraskning.

Det är klart som tusan att ljudboken, i sin mest strömmande form, växer.

Länge var jag själv en motståndare till det där med att lyssna på böcker. Det var som att ingen uppläsare i världen kunde mäta sig med mina barndomsminnen av att ligga bredvid pappa som läste högt för hela familjen ur Sagan om ringen, Utvandrarna, Fältskärns berättelser och annat oundgängligt. När pappa läste, omsorgsfullt och en smula dramatiskt, kunde jag dessutom ligga bredvid och läsa litet i förväg. Det kunde man ju inte den där gången jag köpte en känd 80-talsdeckare på kassett (detta var strax efter pinnar- och kottartiden, för er som är nytillkomna här på jorden) och försökte lyssna på en gnällig, långsam och i mina öron helt ointressant uppläsare. Aldrig mer ljudbok, blev min paroll. Fram tills den dagen då ljudboken fick en given plats i min livsjambalaya.

När läser en ambitiös förläggare sådant som andra förläggare har givit ut? Med handen på hjärtat: alldeles för sällan. Så ofta man kan, men alldeles för sällan. Det finns alltid ett presumtivt manus för utgivning att ta tag i.

Men… det gäller ju ögontiden.

Vad gäller örontiden är ju saken en helt annan. Man ska ju köra bil ibland. Och man går till gymmet. Dock: aldrig att jag skulle ha några lurar i under hundpromenaderna, som jag sett att folk gör. Det får finnas gränser för frenesin.

För egen del är det därför gymmandet som har bidragit till att strömmande ljudbokslyssning ökar dramatiskt från 2016 till 2017. Jag skulle nästan kunna tro att jag svarar för en björnpart av den där ökningen personligen. Varje gymbesök går jag muntert med någon deckarförfattarkollega i öronen och halar och drar av guds nåde. Tiden när bredbent rockmusik fick leverera adrenalinpåslag är förbi. När författaren inte omedelbart berättar hur det går för hunden i den där olyckan, får jag tändvätska att persa i bänkpressen på ett sätt som inget band (förutom New Orleans stolthet Goatwhore) kan ge mig. När intrigerna i hemmiljön står som spön i backen, blir hantellyften klart lättare.

En dag blev det något fel på mina nya trådlösa hörlurar. Där stod jag med gymmets dagisdiscoskval i öronen och började plötsligt leta efter andra ljud. Som man gör.

Och då slog det mig.

Det är (naturligtvis?) inte bara jag som lyssnar på ljudböcker på gymmet.

Alla, utom han den där åttiotalsöverlevaren i hörnet (tubsockor, bara en sån sak!) som brunkar och stönar och släpper stången i golvet som om Uffe Bengtsson fortfarande var Mr Universe och Hoa-Hoa stod i salladsbaren på World Class på Kungstensgatan, lyssnar på böcker.

”Var god stånka inte på gymmet. Vi läser här.”

”Personlig tränare? Nej tack, men har ni litterära rådgivare?”

”Var musklerna kommer ifrån? Nej, inte proteinpulver, har du hört talas om deckarmetoden?”

Och plötsligt, på tid som tidigare inte användes alls, nästan, klämmer jag en roman i veckan.

På torsdag får jag veta hur det egentligen gick till när Simon hamnade i stenbrottet.

Hans-Olov Öberg

E-post: info@southsidestories.se
Adress: Gotlandsgatan 71
116 38 Stockholm