Stäng
info@southsidestories.se

Att resa är att läsa … och tvärtom

Att resa är att läsa … och tvärtom

I veckans krönika hälsar förlagschefen på i Hiaasen-land och funderar över sambandet mellan att läsa och resa.

Just hemkommen från en vecka i Florida med jetlaggen plaskande mot gomseglet, funderar jag över vad jag har varit med om. Och nog är det konstigt, men mina äkta minnesbilder levereras liksom i paket med små fantasibilder ur ett antal floridadeckare jag har läst.

”Så var var du egentligen förra veckan?”

”I typ Carl Hiaasen och Elmore Leonard-land”

Man säger ju att läsning är en resa. Uppenbarligen förhåller det sig även tvärtom. Vid hemkomsten gick jag resolut in i vårt diminutiva bibliotek och ryckte fram några exemplar av Hiaasen och Leonard och överväldigades av floden av minnesbilder som strömmade ur böckerna.

Jag inser att jag under resan hållit rejäl koll omkring mig. Såg jag inte nyss Chili Palmer, Elmore Leonards Miamibaserade lånehaj från Get Shorty på uteserveringen vid Ocean Hai? Och värst av allt, såg jag inte nyss i backspegeln en magerlagd, enögd vilde som rusade efter en bil vars förare just tömt litet skräp genom sidofönstret? Det måste ju vara ”Skink”, Carl Hiaasens berömde ex-guvernör för Florida som får gestalta Hiaasens starka miljöpatos och kritik mot exploateringen av hans favoritstat.

Upplevelsen lär mig något om hur min hjärna fungerar. Kanske gäller det för fler?

En roman kan visserligen glömmas bort, men den går aldrig att göra oläst. Bäst som vi befinner oss på en punkt i livet med kopplingar till den, dyker någon av karaktärerna, en stämning eller någonting annat upp i sinnet och skapar förväntningar, djup och extraupplevelser. Man behöver inte PAX-vandra i Mariefred för att göra geografikopplingar.

Handen på hjärtat, kommer du inte att tänka på Röda Rummet när du står på Söders höjder vid Mosebacke? Nog får du bilder av just din favoritnewyorkroman när taxin svänger upp ur tunneln och glider in på Manhattan?

För egen del är kopplingen mellan litteratur och verklighet ändå som starkast i New Orleans. Kanske beror det på att mina band till den staden är så många: jag har ätit där, druckit där, lyssnat på ganska exakt hur mycket musik som helst där och svettats på grund av såväl allmän värme som joggingrundor. Så när jag läser Yxmannen av Ray Celestin, eller inledningen till Galveston av Nic Pizzolatto, förflyttas jag omedelbart till en plats som blir ett hopkok – en mental jambalaya, måhända – av sinnesupplevelser från litteratur och fantasi. Precis som mordscenen på Sturebadet i Lapidus Top Dogg fylls på med mina egna erfarenheter från samma ställe.

Och om jag inte varit på en viss plats, fyller hjärnan på med lämpliga bilder. I Krysten Ritters Rökridå byts valda delar av det lilla samhället Barrens ut mot min barndoms Skultuna; det gör liksom ingenting.

Hans-Olov Öberg

E-post: info@southsidestories.se
Adress: Gotlandsgatan 71
116 38 Stockholm