Close
info@southsidestories.se

Deckarskola med Caroline Engvall, del 5: Deckaraktivist – javisst! 

Deckarskola med Caroline Engvall, del 5: Deckaraktivist – javisst! 

Caroline porträtt

Pusseldeckare, klassisk detektivroman, hårdkokt noir, dokudeckare – deckargenren idag är mycket mer än den ursprungliga ”detektivromanen” och bjuder på en mängd olika traditioner att skriva i. Eller varför inte möjligheten att etablera dig på en hitintills oupptäckt del av deckarkartan? Om vi hämtar inspiration från den anglosaxiska deckarvärlden finns det dessutom ännu fler genrebeteckningar som lämpar sig för att beskriva även svenska kriminalromaner. Själv känner jag mig mest hemma i genren ”activist crime”.

Anledningen till det är att jag arbetar hårt på flera fronter för att nå ut med ett budskap; med opinionsbildning, utbildningsinitiativ och föreläsningar. Och när jag skriver deckare gör jag det med ett mycket tydligt mål: att nå ut med det budskapet. Jag tror att berättelserna vi delar med varandra öppnar våra ögon mot världen. Jag vill förmedla min kunskap i ett format som många läsare känner igen sig i – deckargenren – men som också berättar något nytt (och ofta brutalt) som vi behöver veta om samhället vi lever i. Aktivist är en av de finaste komplimanger jag fått, och i den här delen av deckarskolan hoppas jag kunna uppmuntra och inspirera dig som kanske redan har en fråga eller ett ämne som du brinner för att våga tematisera den i ditt deckarskrivande – och förmedla ditt budskap.

Vad är då mitt ”budskap”? Med en mening: Att vuxenvärlden aldrig får blunda för övergrepp mot barn och unga, oavsett om det är on- eller offline. Vilka konsekvenserna kan bli när vuxna ändå väljer att inte se unga människor i utsatthet är det genomgående temat för alla mina deckare, även om jag valt att gestalta det på olika sätt. I Dockleken handlar det till exempel om den förrädiska balansgången mellan vem som är offer och vem som är förövare – och om hur vuxenvärldens svek kan skapa både och.  Att det sen blev just deckare när jag valde att skriva skönlitteratur efter en serie reportageböcker var för min del enkelt. Jag fullkomligen älskar deckare och har gjort det så länge jag kan minnas. Att älska sin genre är en bra förutsättning för att själv skriva, och det verkliga mörker jag vill skildra passar dessutom bäst i ”krimkostym”.

Så hur vet man som författare om det är ”rätt” för en att skriva med ett budskap? Om du har ett budskap eller en fråga du brinner för är du redan halvvägs. Då har du drivet, passionen och envisheten det krävs för att gå i mål i det maratonlopp som deckarprocessen innebär. Du som är engagerad i en fråga – vare sig det handlar om miljö, djurrätt eller utsatta barn, har världens chans att bygga en spännande intrig runt ditt engagemang. Ingen fråga är för liten. En unik utgångspunkt i en deckare kan dessutom underlätta när du pratar om boken och ditt budskap i media, vilket i sin tur ökar chanserna att du sticker ut i bruset och därmed kan nå fler läsare och lyssnare.

Mer praktiskt då? Hur ska man balansera budskapet med den mer underhållande aspekten av en deckare? Till att börja med handlar det om samma tillvägagångssätt som för allt material (utöver din fantasi) som du använder till din berättelse; att sträva efter en balans. Om du till exempel skriver en historisk deckare får ju inte torra fakta ta över på bekostnad av berättelsen. För mig är det också viktigt att inte skriva läsaren på näsan. Att på samma gång som jag beskriver den verklighet som jag ser ha respekt för att läsaren kanske inte har samma bild. Låt dina karaktärer vara så mänskliga som möjligt, inte bara klippdockor som illustrerar ditt budskap. Att skriva fram ditt budskap i en deckare handlar lika mycket om det som finns mellan raderna, om att läsaren kliver in i en tredimensionell värld och att du låter läsaren uppleva varför ditt budskap är viktigt. Mina huvudpersoner får vara ödmjuka inför att de – trots att de är experter inom sina områden – ändå inte kan allt. Att de också råkar ut för trassel och svårigheter, saker som vi alla ställs inför. De är kunniga men mänskliga.

En av de främsta författarna som verkligen satt spår hos mig och i mitt deckarskrivande och som dessutom är en fantastisk förebild när det gäller att förmedla ett budskap i sina deckare är givetvis Katarina Wennstam. Läs Smuts, om prostitution och människohandel, och Dödergök, om misshandel i hemmet, till exempel. Flickan under gatan av Roslund & Hellström är ett annat exempel på en deckare med budskap. Även Sara Larsson arbetar mycket skickligt på detta sätt. Bland internationella deckarförfattare vill jag också lyfta fram Nathan Larson med The Nervous System och Kate Raphaels Murder Under the Bridge.

Folkbildning är ett stort och vackert ord som jag bär nära hjärtat. Det är också i den folkbildande deckartraditionen jag vill vara och det är där jag placerar activist crime på deckarkartan. För mig handlar det om att aktivt verka för förändring – att öppna läsarens ögon och förhoppningsvis fortsätta göra skillnad, också som deckarförfattare.

Tips för att skriva med ett budskap:

Om du är engagerad i ett ämne eller en speciell fråga är du redan halvvägs. Fundera över om/hur det passar in i en deckarintrig.

Lista dina drivkrafter och påminn dig om dem om skrivandet känns tungt.

Glöm inte att förvalta och förmedla budskapet med omsorg, skriv inte läsaren på näsan.

Tidigare delar av deckarskolan hittar du här: Del 1, del 2, del 3, del 4.