Deckarskola med Caroline Engvall, del 2: ”Likfläckarna peakar sex timmar efter döden”

I förra avsnittet av deckarskolan skrev jag om tid som en grundläggande förutsättning för att ditt skrivande överhuvudtaget ska bli av. Den här gången ska vi titta närmare på en annan väsentlig del av skrivlivet, något som jag tror att alla författare konfronteras med förr eller senare, och kanske särskilt deckarförfattare – nämligen research.

Research, eller vad vi i det här fallet med ett annat ord också skulle kunna kalla efterforskningar, kan appliceras på många aspekter av ditt skrivprojekt men syftar i allmänhet till att skapa trovärdighet. Som deckarläsare vill vi i regel förstås inte uppleva hemska händelser i verkligheten, men i bokens värld måste det som karaktärerna utsätts för upplevas som trovärdigt, åtminstone utifrån berättelsens spelregler. Lösningen här är just research, det vill säga: skaffa dig den kunskap du behöver för att berätta din historia på bästa sätt, med trovärdighet och närvaro i texten. Personligen har jag ägnat mig åt både ”vanlig” relativt riskfri research och det som vi kan kalla riskabel eller farlig research – men vi återkommer till det.

”Gräv där du står” är ett råd du kanske fått när du funderat över hur du ska göra din deckaridé till en riktigt medryckande och genomarbetad skapelse som kommer ta dina läsare med storm. Det är förstås inget dumt råd; att skriva om det du redan har kunskap om är en utmärkt utgångspunkt och något jag definitivt tillämpar själv. Men de flesta av oss har (förhoppningsvis) inte per automatik stenkoll på hur man bäst styckar ett lik, fejkar någons död eller bygger ett tortyrredskap. För en deckarförfattare är det kanske ändå just de groparna som måste grävas för att din berättelse ska bli tillräckligt trovärdig.

För mig betyder research nuförtiden möjligheten att dyka ner i de allra märkligaste ämnen som kan tillföra något till boken jag jobbar med (utan att avslöja allt för mycket handlar min research för dagen om självamputation). Det kan vara otäckt, men jag ska inte förneka att det samtidigt är intressant att ta del av för mig helt okända världar.

Ett första steg i researchfasen, för mig och många andra, är förstås att gå ut på nätet. Det säger kanske sig självt att internet är det absolut bästa researchverktyget och man kan nå långt genom att arbeta upp kunskap om hur man tar reda på saker och hålla liv i sin inre detektiv. Jag har under deckarskrivaråren googlat så mycket konstigt att Säpo säkerligen är helt till sig. Allt från hur man gömmer lik och knark till mördade politiker, självskadekonton, tortyr och de ovanligaste sätten att döda någon. Oavsett om det hamnar i någon av mina böcker eller inte så kommer jag aldrig ha brist på samtalsämnen med de kompisar som står ut med mina otäckheter … Hursomhelst, så länge din sökhistorik inte gör dig alltför mörkrädd (eller får polisens uppmärksamhet?) så räcker vanligt hederligt googlande en bra bit på vägen.

När jag började min författarbana såg det lite annorlunda ut. Jag är i grunden journalist och min första bok, 14 år till salu (2008), var ingen deckare utan den sanna berättelsen om Tessan som hamnar i prostitution efter ett övergrepp. Boken blev en läsarsuccé och följdes av flera reportageböcker där jag tittade in i en mörk värld som rörde den svenska sexhandeln med barn. För att kunna skriva intervjuade jag poliser, socialtjänst, åklagare, experter. Jag reste land och rike runt för att sitta med på rättegångar och för att träffa utsatta barn och unga. Och de utsattas värld är inte fiktion. Den är inte underhållning. Den händer här och nu, på riktigt. När jag började skriva deckare ville jag ta deras viktiga berättelser in i deckarnas värld för att vi måste våga se och hjälpa barn och unga i utsatthet – men det fick aldrig bli på bekostnad av de utsattas förtroenden. De tankarna gjorde att jag under lång tid tackade nej till att skriva krim, trots att jag innerst inne trodde och hoppades att det fanns ett sätt för mig att belysa de här berättelserna i deckarskepnad.

Till slut insåg jag att jag skulle låta det sadistiska sexnätverk av högt uppsatta svenska män som jag följt på avstånd under många år, ta plats i handlingen. Många är de flickor som kommit i deras väg. Som av självskadebeteende dragits till personer med kunskap och vilja att skada dem mer än de själva kunde. Som lockats av bekräftelse och löften om våld. Men, för att kunna skriva en trovärdig deckarstory om sexnätverket ville jag komma dem inpå livet. Och det är nu vi kommer in på det här med mer riskabel research.

Jag hade länge funderat på hur jag skulle kunna lyfta på just den här stenen och för att komma nätverket närmare bekantade jag mig därför med deras jaktmarker på nätets mörka sida. Det innebar en rad försiktighetsåtgärder – men också en oväntat enkel ”väg in”. Väl där skapade jag falska identiteter med egna personligheter, jag ljög och jag infiltrerade. Suget att utnyttja en villig och självskadande tonåring lockade flera av männen från nätverket att interagera med mig och jag följde noga deras aktiviteter, studerade deras metoder. De här upplevelserna använde jag sedan i min första deckare Ärren vi bär. Ärligt talat så krävde det här arbetssättet enormt mycket energi och jag har sett saker jag inte önskar att någon skulle behöva se – men som vi alla är tvungna att känna till för att kunna stoppa det. Dessutom kontaktades jag av mycket upprörda medlemmar från nätverket vilket gjorde mig orolig för min och min familjs säkerhet.

När publiceringen av Ärren vi bär sedan ledde till uppmärksamhet kring efterfrågan på barns kroppar på nätet, kring övergrepp på unga bekräftelsesökande personer och dessutom debatt om ändrad lagstiftning så uppnådde min research i det här fallet ändå sitt syfte, men när det gäller riskabel research vill jag med det här exemplet betona vikten av att tänka efter före. Tänk noga igenom vilket syfte du har med din research och utsätt inte dig eller andra för onödiga risker. Om du vill gräva på Darknet bör du vara informerad i förväg om vad du ger dig in på och ha den tekniska kunskapen för att dölja dina spår om det behövs.

Samtidigt kanske inte grävande på internets skuggsida är den research som behövs för att ta dig vidare i ditt skrivande, och det är ju det researchen ska göra – utveckla och ta dig framåt i skrivprocessen. Fundera på vilken information du behöver, kanske är det bäst att vända sig till en muntlig källa? Har du någon i bekantskapskretsen som är kunnig inom just det område du behöver veta mer om? Själv är jag enormt tacksam för att jag har möjlighet att få svar på mina frågor om arbetsmetoder och jargong från personer inom polisen. Om du som deckarförfattare inte själv är polis så innebär det ovärderlig insyn, men det kräver förstås ömsesidiga förtroenden som tar tid att bygga upp.

Ett annat sätt att göra research är att vända sig till relevanta offentliga handlingar. Jag läser till exempel förundersökningar, förhör och domar. Handlingar som inte är sekretessbelagda är tillgängliga för allmänheten och kan beställas fram från polis eller domstol. För den som behöver göra research på ett historiskt område kan även arkivinstitutioner vara till stor hjälp, alla möjliga handlingar finns arkiverade och med lite tålamod kan du hitta det mesta du behöver. Stadsarkivet i Stockholm har till exempel en stor databas på sin hemsida med signalementfotografier från förra sekelskiftet, det vill säga porträtt av personer som häktades eller straffades i Stockholm under den perioden – tankeväckande inspiration för den som behöver historiskt stoff i skrivprocessen.

Att göra studiebesök kan också vara oerhört lärorikt. Under arbetet med Dockleken fick jag till exempel tillfälle att vara med en natt på Södersjukhusets akutmottagning vilket verkligen hjälpte mig att skildra den miljön. Med den personliga erfarenheten av en plats i minnet blir det nämligen lättare att föra samman praktiska detaljer (som du kan läsa eller fråga dig till) med egna intryck och associationer (hur luktade det, vad är det första man ser när man kommer in, osv) vilka du sedan kan väva ihop med dina karaktärers upplevelser. Om du har möjlighet att göra ett studiebesök för din research kan det helt enkelt ge ytterligare en dimension till ditt skrivande och det i sin tur skapar en känsla av närvaro hos läsaren.

När i skrivprocessen du behöver göra research varierar förstås. För mig är det särskilt viktigt i början när berättelsen tar form och jag vill ha ett helikopterperspektiv för att se helheten. Då hjälper det att kliva utanför mina egna tankar och fylla på med annan information. Men man får också vara beredd på att behöva undersöka saker löpande för att fylla på och stämma av detaljer i berättelsen. Hur djupt når tjälen i februari egentligen? Är det rimligt att mördaren gräver en grav åt sitt offer eller borde hen lösa det på något annat sätt? När kan likfläckar iakttas på kroppen? Högst hypotetiska exempel, men jag gör minst en ny, märklig googling varje dag.

Parallellt med din research underlättar det också om du på något sätt dokumenterar det du hittar. Det här är förstås bara sunt strukturförnuft men lägg förslagsvis all info i ett separat dokument, spara skärmdumpar eller fyll en anteckningsbok med iakttagelser – huvudsaken är att det är ett system som du kan gå tillbaka till efteråt och hitta det du letar efter.

Och sedan då? Du har gjort din research men berättelsen skriver inte sig själv och plötsligt vet du mer om tortyrmord än du kanske ville veta – och nästa kapitel är fortfarande oskrivet! Din research ska hjälpa dig framåt men kom ihåg att det är bara en del av det stora skrivpusslet som du försöker lägga. Om du känner att det blir mer research än faktiskt skrivande, lägg efterforskningarna åt sidan ett tag och gå tillbaka till dina idéer, till kärnan i din berättelse. Ingen deckarläsare vill läsa torra uppräkningar av fakta, det är trovärdigheten och närvaron du skapar genom att låta din kunskap genomsyra berättelsen som räknas.

Tips för deckarresearch:

Gör relevanta studiebesök om du har möjlighet – utmärkt tillfälle att både få konkret information och samtidigt ta in miljön med alla sinnen.
Ta fram din inre detektiv – googla loss, läs förundersökningar och domar, fördjupa dig i arkivmaterial.
Dokumentera dina fynd så att du lätt kan hitta det du letar efter senare.
Tänk efter före – om du ger dig in på ett potentiellt farligt område, tänk igenom dina etiska överväganden först och var klar över ditt syfte och din motivation.
Research ska hjälpa dig framåt, varva research med skrivande och när det känns trögt – ge inte upp!