Stäng
info@southsidestories.se

Sverigeaktuelle Un-su Kim om skrivandet och nya boken

Sverigeaktuelle Un-su Kim om skrivandet och nya boken

I början av oktober fick vi besök i Stockholm av vår sydkoreanske författare Un-su Kim, Sverigeaktuell med Den rätta tiden för en kula i hjärtat, och vi passade på att ställa några frågor om hans skrivande och den nya boken innan han åkte vidare genom Europa.

Hej Un-su Kim! Den rätta tiden för en kula i hjärtat (eng. titel The Plotters) fick stor uppmärksamhet på London Book Fair tidigare i år, men du befann dig långt från händelsernas centrum?

– Ja, jag var inte i närheten av London. Jag befann mig på en fiskebåt i Stilla havet, utan kontakt med omvärlden, i totalt sex månader för att göra research till min kommande bok som ska handla om fiskare som återvände efter Koreakriget och de enorma påfrestningar och faror de utsattes för. Jag ville egentligen följa med en fiskebåt på Nordsjön men fick nej från fiskeföretaget eftersom det var alltför farligt.

Brukar du göra så grundlig research? Och hur såg i sådana fall researchen ut för Den rätta tiden för en kula i hjärtat?

– Nej, jag gillar inte research! Men för boken om fiskarna hade jag inte tillräckligt med kunskap för att berätta den historien, så jag var tvungen. När det gäller Den rätta tiden för en kula i hjärtat, som utspelar sig i Seoul, så kunde jag hämta inspiration från miljöer jag redan kände till. Mitt intresse för och utövande av kampsport hjälpte också till i skrivandet av de mer actionladdade scenerna. Jag är dessutom uppvuxen i Pusan som nog är en av de gangstertätaste platserna i Sydkorea, så det fanns mycket att ta av. Det är en mycket speciell stad. Korea var ett stängt land i 500 år, under Joseon-dynastin. Men när landet öppnades mot Japan växte Pusan, som är en hamnstad, och lockade till sig en blandning av många olika människor. Under Koreakriget kom många flyktingar från norr. Före kriget hade Pusan ungefär 200 000 innevånare varav ca 80 000 var japaner, efter kriget exploderade det till 4,3 miljoner människor. Pusan är en mycket bra miljö för en författare, en plats som sett många förändringar och många olika människor.  Jag skriver visserligen inte självbiografiskt men min roman Hot Blood (2016) som handlar om gangsters speglar min uppväxt i Pusan.

Den rätta tiden för en kula i hjärtat beskrivs som en thriller, men du har utforskat olika genrer tidigare. Varför blev det en thriller denna gång? 

– Jag tänkte inte på att jag skrev en thriller, jag har skrivit i många olika stilar och genrer; de är som kostymer för själva berättelsen och det blir den kostymen jag tycker passar. Först kommer berättelsen, sen får jag se vilken kostym den ska ha.

Dina böcker har översatts till ett flertal språk, och Den rätta tiden för en kula i hjärtat kommer ges ut i ett antal länder under det närmaste året. Finns det något i det koreanska språket som du är rädd ska gå förlorat när dina böcker översätts till andra språk?

– Nej! Det är helt olika saker, något går alltid förlorat i en översättning men något annat är också vunnet. En bra översättning anpassas så att den når sina nya läsare. Jag har inget emot att texten förändras i översättningsprocessen.

Med de nya översättningarna kommer du också nå en ny publik, finns det något särskilt du vill att dina läsare tar med sig efter att ha läst Den rätta tiden för en kula i hjärtat?

– Det värsta man kan göra är att leta efter ett budskap. Det är att förenkla något oerhört komplext; teman och liknande intresserar inte heller mig. Viktigast för mig är att kommunicera med läsaren – en kommunikation mellan läsaren, författaren, berättelsen. Som läsare och som författare har man möjligheten att leva många olika liv genom litteraturen, det är en fantastisk möjlighet. Så till mina läsare vill jag säga: njut av boken!

Var skriver du bäst, om du själv får välja?

– Jag skrev Den rätta tiden för en kula i hjärtat på en avskild plats, i skogen. Jag anser att ju längre författaren leker med historien desto bättre blir romanen, och med leka menar jag att leva i och med historien, att hämta stoff från sig själv och sin omgivning. Men själva skrivandet är något annat, det är bäst att göra intensivt och under kort tid, på en avskild plats.  Att leva i historien är inte lätt, att verkligen leva sig in i historien. Man befinner sig i två världar; berättelsen och verkligheten. Och verkligheten blir en skugga till berättelsen. Det är svårt att gå in i berättelsen, men själva skrivandet det är den lätta biten.

Du debuterade som romanförfattare i Sydkorea 2006 men har skrivit i olika genrer sedan tonåren, när och hur visste du att du ville bli författare?

– Som tonåring satt jag i skolan en dag, det var stökigt i klassrummet, mycket oväsen och bråk. Någon hade gett mig en kulspetspenna, och jag testade att skriva några rader. När jag hörde det raspande ljudet av kulan mot pappret så var det som att allt blev lugnt omkring mig. Jag hittade ett lugn jag aldrig känt tidigare och då visste jag att det var författare jag skulle bli. Det tog inte mer än trettio sekunder att bestämma sig.

Avslutningsvis, du har rest i Europa flera gånger men det här var ditt första besök i Sverige – vad är ditt intryck av Sverige så här långt?

– Det finns en passage i Den rätta tiden för en kula i hjärtat där huvudpersonen Reseng tittar på en brasa, och han tycker att elden är vacker. Men den gamle mannen som är med honom säger att det är askan som är vacker. Det var ett sätt för mig att visa på två olika synsätt; askan har inte eldens energi men den står för mogenhet och det är också vackert. Så upplevde jag i viss mån Sverige, som ett moget samhälle. Mogenhet behöver inte vara det bästa för alla men det är vackert. Sen vill jag också säga att en författare känner sina läsare utifrån frågorna de ställer, frågorna avslöjar läsarens nivå. Intervjuerna jag gjort i Sverige visar på god och mogen kunskap när det kommer till litteratur. I Korea gör jag helst inte intervjuer alls, journalisterna där frågar hur mycket jag tjänar och verkar inte gilla böcker. De älskar inte
böcker men jag har träffat många i Stockholm som verkligen älskar böcker och det är mycket vackert, och roligt.