Stäng
info@southsidestories.se

Miniintervju med Michelle Sacks, författare till Hem ljugna hem

Miniintervju med Michelle Sacks, författare till Hem ljugna hem

Den 2 juli släppte vi den sydafrikanska författaren Michelle Sacks debutroman Hem ljugna hem. Vi passade på att ställa några frågor till Michelle om romanen, och om varför hon valt att låta den utspela sig i Sverige.

Hem ljugna hem handlar om ett amerikanskt par som flyttar från New York för att slå sig ner i svenska Sigtuna, hur kom det sig att du valde den miljön, och varför?

Min partner och jag hyrde en liten stuga i Sigtuna och slogs omedelbart av hur idylliskt det var, och hur sunda alla omkring oss verkade. Jag hade inte planerat att skriva en roman som utspelade sig där, men vi kom tillbaka några gånger under sommaren, och varje gång tänkte jag: Skulle inte det här vara en perfekt plats för att börja om på nytt? Eller för att gömma sig? Och skulle det inte vara den ideala platsen för någon som letar efter den raka motsatsen till sitt tidigare liv? Detta ledde mig till Sam och Merry, två amerikaner som upplever Sverige som enormt avlägset från USA. Jag ville att berättelsen skulle förmedla känslan av en grupp människor i exil, av främlingsskap och isolering som kontrast till perfektionen som genomsyrar allt annat, och skapa en sorts tryckkokare för karaktärernas missnöje. Sigtuna visade sig vara det rätta stället.

Kunde du använda personliga erfarenheter av Sverige i skrivprocessen? Vilken typ av efterforskningar behövdes för arbetet med romanen?

Jag har en stor förkärlek för allt svenskt, som land verkar Sverige göra så många viktiga saker på rätt sätt, och på sätt och vis känns det som det främsta stadiet av utveckling för ett samhälle. När jag är i Sverige överväldigas jag av en känsla av godhet och sundhet. Samtidigt vet jag att det inte finns några perfekta platser, och att svenskar självklart har sin del av smärta och lidande precis som alla andra. Det gav mig ännu större anledning att förlägga handlingen till Sverige: Ett paradis med en mörk baksida.

När det gäller efterforskningar så både tänkte och läste jag mycket om skam vid den här tiden, och om hur trauman i barndomen påverkar oss som vuxna. Olika överlevnadstekniker vi använder för att hantera världen omkring oss och försöka läka sår från det förflutna. Jag höll i en workshop som handlade om trauma och kärlek, om hur vi älskar i relation till upplevda trauman. Jag gjorde den inte med avsikt att använda insikterna till boken men det var fascinerande och gav mig definitivt ett bredare perspektiv på människans psykologi. Den hjälpte mig förstå karaktärerna och deras komplexa motiv, vilket i sin tur gjorde mig mer empatisk gentemot dem.

Utöver det så försökte jag läsa, eller läsa om, böcker som så skickligt behandlar ämnen som äktenskap, vänskap och kvinnlighet: Eileen av Ottessa Mosfegh, Fates and Furies av Lauren Groff, Bad Feminist av Roxane Gay och Gone Girl av Gillian Flynn.